Jag har inte spelat ett spel seriöst på flera månader. Det kanske förklarar avsaknaden av mina poster här, om du lagt märke till det. Lustigt när det blir så, för jag vill verkligen spela, vill ha avbrottet, vill ta ett kliv från jobbet och veckopendlandet – allt sådant skulle spelandet kunna hjälpa till med. Det är ju meditativt, uppslukande roligt, engagerande och rent ut sagt kul att spela.

Men nej. Inget sådant. Jag har inte lust eller ork. Min Switch ligger i övernattningslägenheten och laddas pliktskyldigast en gång i veckan. Det finns gott om kul spel där, Skyrim lockar av princip, Stardew Valley, Super Mario Oddyssey, Golf Story… Listan kan göras lång på spel jag inte pallar spela. Alla lockar, inget av dem drar mig över gränsen.

Hemma i huset har jag en härlig speldator med en ännu härligare gamingskärm. Det är en grym setup, med bra hörlurar, tangentbord, mus, och en Xbox Elite-kontroll när jag vill konsolifiera spelburken. Allt det där samlar damm, jag har inte ens orkat starta Morrowind-expansionen till Elder Scrolls Online, något som torde få de som känner mig att ringa psykvården bums. Men nej: inte lockande, inte alls. Fast jag vill. Det ser ju så bra ut.

Jag har inte ens kopplat in min PS4 sedan flytten. Det var i september förra året…

Vad har hänt med mig egentligen? Är jag utarbetad eller har spel tappat sin lyster för mig? Är det mobilspelens fel?

Nej. Men där, på de mobila enheterna, hittar vi undantagen. Solitairica startas lite då och då, liksom Alto’s Adventure, och jag tryckte faktiskt på förboka-knappen för Alto’s Oddyssey – till min stora förvåning. Jag spelar lite Reigns: Her Majesty på flyget ibland, och Flipflop Solitaire startas stundtals. Men det är inte riktigt spelande, inte den där upplevelsen jag är ute efter, blott en förströelse. Som att öppna Twitter eller Facebook ungefär.

Kanske är det så att andra underhållningsformer helt enkelt har blivit mer viktiga för mig. Jag läser trots allt en hel del, något jag förvisso alltid gjort men med tidspressen jag lever under för närvarande så är böckerna viktigare. Och jag skriver, förstås.

Lustigt hur prioriteringar förändras. Jag hittar nog tillbaka, det här är inte första gången spel tappat all lyster för mig. Förra gången var efter jag sålde Kong och Gamer, för att ge mig på den där nya blogg-grejen som verkade bli något i USA… Då var jag också rätt bränd på spelens värld, men av andra skäl. Likväl, jag hade något år där då jag inte spelade särdeles mycket.

Vi ses inte i matchmakingrummet på ett tag, inte i Tamriel, eller på gatan med varsin Switch i handen. Men vi ses kanske här. För nu blir jag lite sugen trots allt, jag kanske ska titta in i Hyrule och ge mig på Breath of the Wild-DLC:t…?