Eller gumma, vilket det oftare blir av någon anledning… I alla fall, jag engageras desto mer i spel där jag får skapa min egen huvudperson. Det är väl inte så konstigt i sig, en gammal rollspelare som jag skapar egna historier i historien utan att tänka sig för, men ändå.
Vissa spel mår bättre än andra av anpassningsmöjligheterna kring huvudpersonen. Mass Effect, de tre första i alla fall (Andromeda står på att spela-listan), i synnerhet mådde väldigt bra av utseendeinställningarna. Här är spelstilen och dina val relevant vilket gör att berättelsen känns än mer i dina händer. Lite som Fable-spelen gjorde, där dina handlingar påverkade hur du såg ut. Av någon anledning blev jag alltid en fet pirat i Fable 2…
Inget spel matchar The Elder Scrolls-spelen vad gäller möjligheten att bygga dig ett eget liv i en levande värld. Det är ingen slump att jag, trots hundratals timmar, ännu inte klarat vare sig Oblivion eller Skyrim. Sandlådan blir så mycket roligare för att jag kan starta en ny spelomgång med en ny huvudperson, inte sällan formad kring en idé eller rentav en bakgrundshistoria som jag tycker det vore kul att spela efter. En tjuv, en galen bärsärk, en katt som vill bli magiker… Det är lite som att leka med pinnar när jag var grabb, då byggde jag och min lillebror hela världar på bakgården.
Det är en av sakerna som jag tycker tar lite från The Legend of Zelda: Breath of the Wild faktiskt. Även här kan jag göra lite vad jag vill, bygga min egen saga, men jag är Link och jag är konstant knuffad mot slutstriden. Det är ett problem, om vi kan kalla det så, som fria spel får när de inte har inställningsmöjligheterna. För trots att Breath of the Wild är ett av de mest fria, mest uppmuntrande öppna spel jag spelat, så är jag fast i Links och Zeldas historia. Jag kan ändra den litegrann, forma den efter vad jag vill göra i Hyrule, men i slutändan så är det Link och Zelda. Det är inte nekromantikerödlan eller pirathjälten. Jag har inte tagit mig an The Witcher 3 ännu av just denna anledning: Geralt intresserar mig mindre än vad jag skulle kunna tänkas skapa i hans värld.
Allt det sagt, allt blir förstås inte bättre bara för att jag får designa min huvudperson. Breath of the Wild vill jobba med Links historia och bakgrund, då fungerar det inte med någon annan i huvudrollen. Egentligen är det bara Mass Effect som verkligen lyckats med detta, för även om det handlar om Commander Shepard så kan vi fylla rollen med vad vi vill. Det är undantagsfallet, ser du istället till Skyrim exempelvis så blir huvudstoryn lite uddlös, möjligen för att Bethesda inte kunde veta vem Dovakhiin faktiskt var.
Jag kanske ska ge mig på The Witcher 3 trots allt…