Will it blend? är ett bekant och älskat inslag på YouTube. Där testas olika nya prylar i en köksmixer för att se ifall de, tja, blandas. I det här fallet handlar det istället om större produktioner, såväl film som spel, från 80-, 90- och tidigt 2000-tal. Och där köksmixern ersatts av ett enda spel – Retro City Rampage.

Jag gör det enkelt för er. Det är frenetisk 2D-action i top-down-perspektiv med inslag av kända fenomenen som Turtles, Tillbaka till Framtiden, Grand Theft Auto, Metal Gear och mycket mer. Allt i en enda röra där man knappt hinner andas innan spelet drar vidare och introducerar något nytt. För undan går det, som in i helvete.

De första minuterna förstår jag knappt vad som händer, vem jag är eller vad som ska göras. Eller varför. Jag försöker bara följa instruktionerna så gott det går. Samtidigt rullar det välkända, om än något deformerade, ljudslingor i bakgrunden som verkligen sätter atmosfären på plats. Hela spelet är en enda stor igenkänningsfest där min barndom återigen kommer till liv.

Men jag har aldrig överdrivet kul för det.

Grafiken är trevlig, med pixlar och minimala effekter. Precis som det var förr. Och kontrollen är inte så mycket att orda om. Knappast optimal, men också anpassad efter temat. Men när det blir så rörigt, när så många element strålar samman under så kort tid, blir det svårt att fokusera och få ut något vettigt av allting. Kanske börjar jag bli gammal, men det känns som att jag sitter på ett rullband och bara ser hur allt passerar förbi samtidigt som jag trycker på några knappar.

Jag är dock inte dummare än att jag ändå förstår poängen med spelet. Varenda sekund är en enda stor hyllning till det som tidigare förgyllt våra liv, och det är så klart en vacker tanke. Jag önskar bara att man kanske hade dragit ned på tempot något.

Men för all del. Det är helt klart värt en provomgång, och kanske finner just du Retro City Rampage vara precis så där tokbra som det verkar.

PC-spelare kan köpa det på Gog eller Steam.