Hur bra är Animal Crossing: New Leaf, ute nu till Nintendo 3DS? Det är frågan som ska svaras på i en recension, och även om vi inte tror på riktigt så snäva mallar här på Spelbloggen så är det inte utan att önskemålet om just ett dylikt svar finns. Om inte annat så vill spelförläggaren ha ett betyg, läsaren ett köpråd, och spelaren – jag i det här fallet – vill skriva av sig.
Tyvärr går det inte att betygsätta Animal Crossing: New Leaf. Alla betyg du läst är lögner, stryk dem ur ditt huvud och sucka tungt åt recensenterna. De är bevisligen slavar under recensionsnormen, under marknadskrafterna, och under redaktörerna som borde veta bättre.
Eller så har det inte riktigt förstått vad Animal Crossing: New Leaf går ut på. Det kan vara så också, vilket säger en del det med.
Är det någon jag inte förolämpat ännu?
Det skulle vara dig då, kära läsare, och förstås mina medspelare. Lyckligtvis finns det en chans att jag hinner med det innan jag trycker på publicera-knappen. Vem vet, kanske är det ruttna tomater till alla innan jag är klar? Spännande, inte sant?
Saken med Animal Crossing: New Leaf, och alla andra Animal Crossing-spel, är att de inte går att recensera. Det är lite som att recensera ett MMO, fast ändå inte riktigt. I Animal Crossing-spelen händer det nya saker hela tiden beroende på när du spelar dem, när på dagen, när under veckan, och när på året rentav. Allt är förstås hårt styrt av en spelmekanik, och den går förstås att analysera – hur kul är det att fiska, fånga insekter, springa ärenden, inreda huset, leka borgmästare, och så vidare? – men det är inte spelets syfte, inte dess kärna. Ett MMO är i konstant förändring, och likt co-op-spel ofta beroende av vem du spelar med, men Animal Crossing är mer än bara det där.
Animal Crossing är knark.
Det enda sättet att recensera ett Animal Crossing-spel är att jämföra det med andra Animal Crossing-spel. Fast det går ju inte heller. Eftersom det är spel som sker över lång tid, som bygger på att du spelar dem lite hela tiden, så blir din upplevelse annorlunda jämte min på ett sätt som inte gäller för Gears of War eller Super Mario World.
Så frågan ”hur bra är Animal Crossing: New Leaf” går inte att svara på, inte trovärdigt, för även om du spelat spelet i två veckor så vet du inte, du har inte ens krafsat på ytan. Att betala av några lån och levla upp affären räcker liksom inte, det är för lite tid, för lite upplevt, och för många oklarheter.
Recensioner av Animal Crossing: New Leaf är i själva verket recensioner av de första veckorna, i bästa fall. I vissa recensenters fall är det nog snarare frågan om de första dagarna, utslaget över några timmar. Jag håller inte dem särskilt högt på skalan, men så är jag gammal och bitter också, med på tok för mycket insyn genom åren i den här, vår kära spelbransch.
Så här långt tycker jag att Animal Crossing: New Leaf är det bästa spelet i serien. Det kan möjligen ändra sig, men med tanke på seriens utveckling så tvivlar jag på det. Dessutom gör sig Animal Crossing bäst portabelt, och eftersom det är mer av allt så verkar det onekligen lovande. Men jag vet inte, två-tre veckor in så vet jag helt enkelt inte. Inte krafsat på ytan och allt det där.
Det enda jag egentligen kan säga om Animal Crossing: New Leaf är att alla som spelat tidigare spel kommer känna igen sig. Fast det är mer av allt, hur mycket mer återstår att se, men likväl mer. 3D-effekten är härlig och spelet ser ut samt låter precis som du tror.
Animal Crossing: New Leaf är knark för mig. Hur länge jag är beroende återstår att se, och det är egentligen det enda sättet att recensera det här spelet på. Jag får med andra ord återkomma angående detta.
