Space HulkAlla som någon gång sysselsatt sig med produkter från brittiska hobbyspelsföretaget Games Workshop har säkert hört talas om spelet Space Hulk. Det är det där figurbrädspelet där man byggde labyrinter av korridorer och rum där sedan tungt rustade Terminators kämpade mot horder av utomjordingarna Genestealers. Spelet är en spinoff av figurspelet Warhammer 40k från samma tillverkare och utspelas i samma dystopiska framtidsvärld under det 40:e milleniet. Under åren har det släppts några digitala tolkningar av spelet till PC men ingen har varit lika trogen originalet som den utgåva danska Full Control nyligen gav ut.

I Space Hulk har man kontroll över en grupp elitsoldater, Terminators, från tempelordern Blood Angels. Med dessa bordar du en massiv rymdfarkost, en Hulk, sökandes efter överlevanden och artefakter. Men under de decennier som rymdskeppet drivit runt i yttre rymden har det blivit befäst av rovlystna varelser: Genestealers. Medan Blood Angels bordar det enorma rymdskeppet förbereder sig horder av fyrarmade rymdbestar att försvara sitt revir. I farkostens inre breder sig trånga labyrinter ut i form av mörka korridorer och enstaka rum. Det dova mullret från skeppets maskineri överröstas snart av ljudet från väsande hot, tunga eldvapen och dramatiska utrop i den allsmäktiga kejsarens namn när Blood Angels antingen segrar eller går under.

Precis som brädspelet är den digitala versionen turbaserad. Blood Angels inleder varje uppdrag med att placera ut sina enheter i ett förbestämt startområde och får sedan spendera handlingspoäng för att röra sig vidare. Efter spelarens tur börjar Genestealers uppenbara sig på spelkartan i form av suspekta signaler från soldaternas rörelsesensorer. Det avslöjas inte hur många Genestealers som gömmer sig bakom varje signal och antalet röjs inte förrän någon av soldaterna har signalen inom synhåll. Detta är dock lättare sagt än gjort eftersom varje uppdrag utspelar sig i trånga utrymmen där det är svårt för tungt rustade Terminators att ta sig fram. Genestealers saknar förmågan att åstadkomma skada på avstånd men rör sig däremot snabbt i korridorerna och är fullkomligt livsfarliga i närstrid. Det krävs både strategi och tålamod hos spelaren för att slutföra varje uppdrag.

För någon som spelat brädspelet många gånger är det kul att få uppleva hur spelplanen blir levande när den försänks i Hulkens dunkla belysning och få höra de tunga fotstegen från Terminators eka i korridorerna. Det är även roande att lyssna till Blood Angels bibliska kommentarer genom sprakande komradios. Däremot är animeringarna stela och blir snabbt långtråkiga i väntan på att jag ska få flytta min nästa Terminator. Resterande effekter faller snart in i samma kategori och jag blir sittandes uttråkad medan nästa uppdrag laddas in. Några uppdrag senare listar jag även ut hur spelets AI prioriterar och väljer sina mål. Jag inser att jag saknar min kompis, min motspelare, som brukar sitta på andra sidan av spelplanen och muttra eller glädjas beroende på hur det går för mina Terminators.

I spelet finns det lyckligtvis stöd för flerspelarläge. Antingen kan spelet slumpa fram en motspelare åt mig eller kan jag möta vänner som också äger spelet. Det finns även stöd för det gammalmodiga Hotseat, där två spelare byter plats framför spelmaskinen beroende på vems tur det är. Liksom i brädspelet blir det en spelare som styr över horden av Genestealers och den andra spelaren har kontroll över gruppen av Terminators. Flerspelarläget är ett behövligt inslag för att spelets underhållningsvärde ska hålla. I enspelarläget kan ingen höra din spelglädje.