Commodore 64 fyller 35 bast

Commodore 64Retro

0
(0)

Hemdatorn Commodore 64, mer känd som C64, skulle inte bli en storsäljande spelmaskin men så blev det ändå. Vi hade en tidigt i det Hedengrenska hushållet, initialt inköpt för icke-speliga ändamål. En av höjdpunkterna var att få storstryk i ett cartridge-spel (de pluggades i på baksidan) som bara hette Football, och faktiskt var fotboll, av farsan. Det fanns så många småhack där, så många sätt att nicka bollen längs hela planen, sådana saker, och han kunde alla. Kul ändå, för bortsett några enstaka golfspel så är farsgubben inte någon spelare.

Långvariga läsare minns kanske hur läskigt jag tyckte X:et var i Shamus, ett spel som finns till flera plattformar, däribland C64. Spelet Game Over var också en favorit, samt en strid ström arkadiga rymdskjutarspel som jag absolut inte minns namnen på. Något av He-Man-spelen gillade jag också och det fanns förstås ett och annat racingspel. Just racingspel skulle jag inte fastna ordentligt för innan Rad Racer till NES samt Lotus Turbo Challenge till Amiga, men det är en annan historia.

Spelen till C64 hade en tendens att vara mer anonyma än de blev när konsolerna tog över. De saknade karaktär på något vis, i synnerhet med dagens mått mätt. Med det sagt så hade maskinen desto mer personlighet. Jag hade spel på cartridge och mastodontstora disketter, men det mesta laddades in från kassettband. Naturligtvis piratkopierades det friskt, det var ju så lätt som att ha en kassettbandspelare som kunde spela av kassetterna. DRM på den tiden var instruktionsböcker med kodpapper som inte kunde kopieras, när du startade spelet skulle du slå upp en rad och en kolumn, eller vad de nu hade just den gången, och skriva ett lösenord. Naturligtvis kopierade vi dem ändå, det fanns alltid ett sätt. Och vi bytte samlingskassetter med varandra och var glada.

En fin liten Commodore 1530

Spel och program på kassettband är ingen bra idé men det var vad vi hade. Det första spelet (för låt oss vara ärliga: bortsett lite BASIC-kod så gjorde jag inget annat på C64:an än spela) på kassetten var lätt att hitta, det var ju först, men övriga låg ju längre fram. Nummerräknaren var lösningen på detta, du spolade fram och en räknare rullade på, men ibland blev det syntax error vid inläsningen ändå och då var det bara att börja om, spola tillbaka, hoppas det gick bättre den här gången. En del spel slutade starta, en del låg inte på nummer 67 utan på 66,8, och så vidare. Kassettband är inte direkt exakta av naturen, inte i jämförelse vad vi har idag, eller vad en dator förväntar sig. Det var en del av charmen, jag minns det lite som att blåsa på NES-kassetterna innan de sattes in i basenheten (gör inte det, dålig idé).

Och i år fyller C64:an hela 35 bast. Jag ska inte påstå att jag minns det som igår, allt det där jag nämnt ovan, men det är goda minnen, de jag har. Så gott som allt som följde var bättre, utvecklingen går ju verkligen framåt och på den tiden var varje steg visuellt enormt i jämförelse med dagens HD-spel, men C64:an lyckades vara speciell ändå.

Eller så är jag bara en gammal gamer som drömmer tillbaka till en enklare tid, jag vet inte.

Grattis, Commodore 64!

Betyg

Snittbetyg 0 / 5. Antal röster: 0

Spelbloggen.se

Spelbloggen.se är en webbplats som recenserar och skriver om datorspel!

Allmänt

Om oss

Annonsering

Kontakt

iCyber AB

Fleminggatan 7, 112 26 Stockholm

hej(a)spelbloggen.se