Vissa använder begreppet ”PC Master Race” på blodigt allvar, andra för att skämtsamt kategorisera sitt favoritsätt att avnjuta spel på. Jag tillhör inte någon av kategorierna eftersom jag uteslutande spelar på konsol. Visst har jag tidigare spelat på datorer. Planescape: Torment, Baldur’s Gate och Gabriel Knight är några titlar som var en viktig del i min speluppväxt och som formade hur jag ser på spel idag. Jag har många goda minnen från den tiden, men trots det så skyr jag idag datorn som spelplattform.
Du är en Xbox-fanboy som bara vill jaga achievements!
Jag skulle ljuga om jag sa att mitt achievementberoende inte hade påverkat mig. Finns ett spel på flera plattformar kommer jag alltid välja att spela på Xboxen för att kunna få achievements (även om allt flera Xbox-spel numera går att spela på datorn). Achievementjakten blir en extra dimension till mitt spelande som bidrar med ett extra lager av underhållning.
Det är emellertid inte achievements som får mig att strunta i datorspel. Är ett spel intressant och tillgängligt för mig så kommer jag spela det även om det inte finns släppt på en Xbox. Jag skaffade en PlayStation 3 för att kunna spela Heavy Rain, Beyond: Two Souls och The Last of Us till exempel. En Playstation 4 kommer troligen införskaffas i framtiden bara för att kunna spela Until Dawn.
Ett av de spel som jag håller absolut högst är Planescape: Torment, och det är ett datorspel. När jag hörde om att det skulle komma en spirituell uppföljare, Torment: Tides of Numenera, så var det ett sådant spel som jag kände ”Det där måste jag spela även fast det bara är till PC!”. Lyckligtvis fick jag veta att det tydligtvis även ska släppas till Xbox One så jag kommer slippa spela det på en dator, även om jag var helt beredd på att göra det.
Du hatar datorspel eftersom du var TV-spelare först!
Det är sant att det var NES som gjorde mig intresserad av spel. Min mor hade beställt ett par badbyxor via en postorderkatalog, men istället kom det ett exemplar av Balloon Fight. Med hjälp av min bror så övertygade vi (läs: tjatade på) våra föräldrar tills de skaffade oss ett NES och både jag och min bror blev hängivna TV-spelare. Visst testade vi att spela på VIC-20 och Commodore 64, men det var aldrig något som fastnade ordentligt. Egentligen var det inte förrän vi börjat med riktiga rollspel (alltså, analoga spel med tärningar) som vi lockades in till datorn som spelmaskin. Det var då Baldur’s Gate och Planescape: Torment kom in i våra liv.
Visst hade TV-spelen en särskild plats i mitt hjärta. Det var trots allt där som mitt spelintresse började. Problemet var bara att i takt med att jag växte upp så fanns inte de spelen som jag ville ha bland TV-spelen. De fanns bland datorspelen. Under en period i mitt liv var jag med andra ord definitivt en person som skulle stämpla sig själv som ”PC Master Race”. Så nej, jag hatar verkligen inte datorspel. Tvärtom, jag älskar många av datorspelen och sörjer att jag missar spel som Pillars of Eternity och Tyranny.
Men varför spelar du inte på datorn då?
Skälet är rätt trist egentligen.. Jag skriver. Mycket. Då menar jag inte bara här på Spelbloggen, utan i allmänhet. Jag skriver rollspelsböcker och det är en ganska lång process som gör att jag sitter väldigt mycket vid datorn. Kanske lite för mycket till och med, i synnerhet när deadlinen börjar närma sig.
För några år sedan började jag få problem med ryggen. Det var förstås på grund av att jag satt stilla för mycket och i längden var det förstås inte hållbart att fortsätta som jag gjorde. Idag är jag mer aktiv fysiskt, även om jag fortfarande kan bli ännu bättre på det området. Däremot försöker jag att inte bli sittande under långa perioder. Jag reser mig upp, slår på Xboxen och spelar en stund har blivit ett sätt för mig att motverka sittandet. Det är helt enkelt en strategi för mig att lämna datorn.
Så du sitter inte ned då du spelar konsol?
Jodå, det gör jag så klart – fast det görs på ett helt annat sätt än då jag skriver. Sedan så sitter jag förstås inte ned hela tiden då jag spelar. Sedan 1-2 år sedan tillbaka så både står och går jag en del när jag spelar, vilket hjälper till att avlasta ryggen från mitt sittande. Sedan blir det ibland så att jag ligger i soffan och spelar (även om min möblering inte uppmuntrar det).
Jag erkänner att jag lätt får tunnelseende då jag arbetar på ett projekt. Det kan bli väldigt långa pass när jag, för att använda en term från spelutveckling, ”crunchar” text. Det är inte hälsosamt. Jag behöver paus från dessa långa sittningar och att då ha något som får mig att resa mig upp och fokusera på annat en stund är en sund distraktion som får mig att må bättre. Att spela datorspel skulle vara direkt kontraproduktivt för det syftet. Det skulle bara innebära att jag sitter kvar på samma ställe och i så fall kan jag lika gärna använda tiden till att fortsätta skriva.
Så nej, jag ogillar inte datorspel. Det är bara att de inte ger mig det som jag behöver av spelen.
