Mitt liv är i flyttlådor. Det betyder att varken speldator eller valfri konsol är inkopplad, inte ens min Switch. Spelande är på en all time low i väntan på allt som ska fixas, vilket kanske är lika bra med tanke på hur mycket det är att göra runt en flytt. Som att packa upp, exempelvis…

Metroid: Samus Returns

Därmed inte sagt att jag inte vet var grejorna är, vilket är anledningen till att jag snabbt grävde fram min New Nintendo 3DS XL när Metroid: Samus Returns landade i brevlådan. Jag är väl egentligen ingen stor Metroid-fan men det var något med det här spelet som lockade. Recension blir det senare, men låt säga så här: jag har spenderat en del tid i soffan med min 3DS.

Det hör inte till vanligheterna att jag spelar på 3DS:en numera. Precis som andra bärbara konsoler (Game Boy Micro undantaget) så har de tynat bort lite, till förmån för Switch på sistone, men på det stora hela så är boven så klart smartphonen. PlayStation Vita får vara hur härlig som helst, den är bara inte intressant nog, och 3DS har samma problem. Detta trots att 3DS:en har ett nästan larvigt bra spelutbud i sammanhanget, likväl glöms den bort och underhållsladdas.

Men vet ni, det är lite dumt. Där Vita har överlägsen grafik, där är 3DS en spännande plattform som överraskar. Med New 3DS blev 3D:n okänslig nog för att fungera i större utsträckning och potentialen klev fram. Malin beskriver det egentligen bäst när hon undrar vilken konsol hon spelade ett spel till, bara för att inse att det inte alls var Wii U eller PS4:an, utan 3DS:en. Den lilla 3DS:ens skärm, med 3D, gör spelupplevelsen personlig. På många sätt och vis är detta det yttersta beviset på att 3DS är den bästa bärbara spelkonsolen. Det känns nästan pinsamt att påpeka att den nya 2DS-versionen av 3DS ser så förbaskat mysig ut, trots att den saknar 3D.

Å andra sidan, Switch…

Jag tror bestämt att jag ska gräva fram lite 3DS-spel jag inte hunnit med. Men först ska jag bli klar med Metroid: Samus Returns.