Till skillnad från vissa andra så tycker jag om spelbranschens utveckling. Det är förstås inte ensidigt positivt, free to play- och timer-trenderna är svåra att försvara, men det är den negativa sidan av myntet, den många hakar upp sig på. Mer positivt är hur mobilspelen, för det är ju förstås iOS och Android som i mångt och mycket drivit på utveckling på senare år, har öppnat upp spel för så många nya spelare. Lite som Nintendo gjorde med Wii, men mycket mer, och framför allt mycket mer i vardagen för dessa grupper av icke-typiska spelare.
Ja, det är positivt. Fler som spelar är bättre för alla. Tycker du att iPhone-spelarna inte är spelare, för att de inte har en Xbox One, då är du snett ute.
Däremot handlar det om olika sorters spel. Angry Birds hade inte blivit någon succé till Nintendo DS. Det hade kanske blivit ett DSi-spel, sålt via eShop, med tusentals spelare, men inte den institution det blev när Angry Birds släpptes till iPhone.
Angry Birds är en klassiker. Ja, en spelklassiker. Jag kan skriva det utan att skämmas, för det är sant. Likt andra titlar – Super Mario Bros., Tetris, OutRun, Street Fighter II exemplevis – så har Angry Birds definierat en genre, och drivit en plattform framåt. Inte helt självt så klart, men det är en av klassikerna, ett av bevisen att mobiltelefonen är en kapabel spelplattform.
Jag gillar inte ens Angry Birds, men jag vill inte att spelet ska falla i glömska om tio år.
Däri ligger problemet med våra digitala ekosystem. Vad händer när ett spel försvinner från App Store eller Google Play? Då är det borta, finito, och omöjligt att köpa. Det finns ingen vintagemarknad som säljer Angry Birds till din iPhone. Du kan ladda ner en piratkopia (vilket är mer eller mindre lätt beroende på ditt val av plattform), men hur länge tror du det fungerar?
Det finns gott om emulatorer, för alla möjliga system. Naturligtvis kommer det dyka upp sådana för iOS och Android med – simulatorer har vi redan, för utveckling. Men vi har redan förlorat så många spel, borttagna från appbutikerna för att de inte fungerar längre till följd av en OS-uppdatering, tillverkaren har gått i konkurs, eller så har riktlinjerna förändrats och det finns ingen som tycker det är värt pengarna att uppdatera spelet så att det får fortsätta säljas. Då har vi inte ens tittat på alla de spel som förlitar sig på en internetuppkoppling och kommunikation med en server – de är stendöda så snart utvecklaren stänger ner servern. Bam. Borta.
En bit av spelhistorien dör varje dag, till följd av de digitala ekosystemen.
Nu är det ju inte så att varenda litet spel som vi inte längre kan köpa och spela är värt att bevara. Det finns en väldig massa skit där ute, och även om det är bra att värna om vad som varit, så betyder inte det att allt gammalt behöver finnas tillgängligt. Spel måste få försvinna, speciellt om utvecklaren vill det.
Men tänk om Angry Birds inte går att hitta om tio år? Osannolikt, det har konsolutgåvorna löst åt oss, men det är ju inte riktigt originalet ändå. Du är spelhistoriker, du minns Angry Birds, du skriver en bok om hur mobiltelefonerna stod för de största spelplattformarna i världen för en tid, och du vill fräscha upp minnet. Var köper du Angry Birds?
Det behövs ett museum för spel som sålts på appbutikerna, precis som det behövs nationalbibliotek som har en kopia av all utgiven litteratur i landet. Annars riskerar vi en framtid utan Angry Birds, och det vill inte ens jag ha.
Jävla fåglar.