I förra veckans inlägg skrev jag om hur både jag och spelbranschen har tagit ut juli månad som semestermånad det här året. Spelen som släpps är få till antalet (Splatoon 2 är nog det med högst profil), och spelbranschens vanligtvis stadiga ström av nyheter har krympt till en liten rännil av nya kostympaket och spelreor på Steam, PlayStation Store och Xbox Live.

Det låga tempot är dock tillfälligt. I augusti går vi in i en sensommar och höst lika späckad av spännande spel- och hårdvarusläpp som våren har varit. I veckans bloginnlägg blickar jag framåt mot 2017:s andra hälft för att se vilka spelsläpp och hårdvarulanseringar som jag känner mig mest peppad inför.

Det är lika bra att få den här ur vägen på en gång. Super Mario Odyssey var fortfarande lite av ett frågetecken för mig innan E3, men efter de trailers, gameplay-klipp och intervjuer med utvecklare som visades under mässan så har jag också bokat en första klass-biljett på hypetåget. Jag har förlikat mig med tanken att inget Mario-spel kommer att överträffa min första genomspelning av Super Mario Galaxy, och det vi har sett av Super Mario Odyssey har inte fått mig att ändra uppfattning. Men ett spel kan få sämre omdömen än ”det ser inte nödvändigtvis bättre ut än ett av mina favoritspel någonsin”.

Det som gör mig mest peppad för Super Mario Odyssey är något som ett av spelets producenter sa under en Nintendo Treehouse-intervju under E3. Det lät ungefär så här: ”Vi vill leka med människors förväntningar om vad ett Super Mario-spel är för något”. Nintendo är sällan förutsägbara, men deras nyvunna villighet att experimentera med deras två viktigaste spelserier – först The Legend of Zelda, och nu Super Mario – gör mig mer peppad än något annat för vad företaget har för planer för framtiden. Det är en bra tid att vara Nintendo-fan.

Super Mario Odyssey släpps den 27 oktober 2017. Den dagen släpps också Assassin’s Creed Origins. Om Ubisoft och Nintendo nu ska börja göra spel tillsammans så kan de väl snacka ihop sig lite bättre om släppdatumen?

I november förra året skrev jag om hur jag sörjde bristen på ett nytt spel i Assassin’s Creed-serien under 2016. Jag skrev också att det förmodligen kommer att vara värt väntan. Nu när vi har fått se Assassin’s Creed Origins göra debut på E3 så är jag plötsligt inte lika säker. Ubisoft säger rätt saker om spelet: en stor öppen värld att utforska, djupa sidouppdrag att förlora timmar till, ett omdesignat stridssystem och massor med mer eller mindre sällsynt loot and hitta, equipa och uppgradera. The Witcher 3 – fast Assassin’s Creed.

Assassin’s Creed Origins har alla de beståndsdelar som vanligtvis får mig att fastna framför TV:n i sisådär 100 timmar, men det jag såg av spelet på E3 övertygade mig inte om att beståndsdelarna kommer att bilda en sammanhängande helhet. Jag ser fram emot att ta reda på om så är fallet. En vecka efter att jag har spelat Super Mario Odyssey, det vill säga. Man får prioritera lite.

Eller förresten – två veckor blir det nog. För vet ni vilket annat spel som släpps den 27 oktober 2017? Wolfenstein II: The New Colossus. Jag förstår att spelutgivarna vill undvika en krock med Call of Duty: WWII, som släpps veckan därpå (den 3 november), men kunde inte något spel i den här trion ha släppts en vecka tidigare? Jag kommer att bränna min spelbudget för månaden två dagar efter att lönen kommer.

Om du såg trailern för Wolfenstein II: The New Colossus på E3 så är du förmodligen inte förvånad att den kommer med i den här listan. Det första spelet, som släpptes i maj 2014, hade en hel del ögonblick som var både våldsamma och oväntade. Baserat på trailern från E3 fick Uppsalastudion Machine Games friheten att skruva upp bägge mätarna till elva i uppföljaren. Det, kombinerat med att spelet utspelas i ett nazistockuperat USA år 1961, gör mig oerhört peppad på att se vart Machine Games tar B.J. Blazkowicz härnäst.

De tre spelen jag nämner ovan är alla spel som jag är peppade på att spela. Min nästa punkt sticker ut lite – inte minst då det är något som jag vet att jag inte kommer att köpa förrän tidigast nästa år. Det är inte heller något som jag är peppad inför, riktigt. Men jag är nyfiken. Och nyfikenheten är kanske lite av den mer morbida sorten.

Jag pratar förstås om Xbox One X. Höstens stora hårdvarulansering, och Microsofts stora hopp för deras plattforms framtid. Fanbäraren för 4K. Som så många andra lämnades jag en smula underväldigad av hårdvarans stora avslöjande på Microsofts E3-konferens. Mitt missnöje med evenemanget kan sammanfattas med följande citat från blogginlägget jag skrev då:

“Det jag ville ha på presskonferensen var spel. Många spel. Stora spel. Snygga spel. Spel som får mig att vilja köpa ett Xbox One X. Jag fick inte särskilt många.”

Och jag har fortfarande inte fått några. Crackdown 3, spelet som släpps samma dag som Xbox One X (inte den 27 oktober, tack och lov), fick ganska lite utrymme av Microsoft på E3 2017. De längre videoklipp med Crackdown 3-gameplay som vi har fått se sedan dess besvarar kanske frågan om varför. Det ser helt enkelt inte särskilt bra ut – och inte bara visuellt. Men rent visuellt så vill man kanske inte att spelet som ska sälja in en hårdvaruuppgradering som kostar 5 000 kr knappt ser ut som ett spel från den nuvarande konsolgenerationen.

Det är fullt möjligt att Xbox One X kommer att bäras av löftet om 4K-upplösning och bättre grafik i tredjepartstitlar som Assassin’s Creed Origins, Middle-earth: Shadow of War och Star Wars: Battlefront II. Det är också möjligt att en hel drös av PC-gamers kastar sig över möjligheten att koppla upp en spelkonsol kapabel till 4K-rendering till sin TV. Xbox One X kanske blir den succé som Microsoft har väntat på ända sedan de begick självmål när Xbox One först tillkännagavs.

Det är också möjligt att Xbox One X blir en kolossal flopp. Sanningen ligger troligtvis någonstans i mitten, även om det känns som att vinden blåser mer åt den senare riktningen. Att få veta vilket öde som möter Xbox One X är det jag är mest nyfiken på inför spelhösten 2017. Om det här inte ger Xbox-varumärket den energiboost det så desparat behöver så vet jag inte var det lämnar Microsoft som konsoltillverkare inför framtiden.