Anders Norén

Webbutvecklare och spelnörd som helst ägnar sin tid åt rollspel med stora, öppna världar att terrorisera utforska. Gillar kaffe, hamburgare och whisky. Skriver på engelska på andersnoren.se.

Recension: Call of Duty: WWII

Efter att har varit på stadig frammarsch mot mer och mer modern krigsföring i tio år trycker Call of Duty-serien på reset-knappen och går tillbaka...

Flipflop Solitaire har fått mig att gilla mobilspel igen

Vid något tillfälle gled jag och spelen på min mobiltelefon ifrån varandra. Det berodde kanske på att längden på min pendling minskade ganska drastiskt, eller så kanske det har något att göra med att jag har ägnat mycket av min mobiltid åt att följa jordens undergång utspelas live på Twitter sedan, säg, november förra året.

Recension: Assassin’s Creed Origins

Efter två års uppehåll är Assassin’s Creed-serien tillbaka med en ny protagonist, en ny spelvärld och ett helt nytt upplägg. Ubisoft tycks ha sneglat en...

En vecka med Xbox One X

Jag har ägnat den senaste veckan tillsammans med mitt nya Xbox One X för att ta reda på hur stor skillnad hästkrafterna gör när man sitter framför tv:n med kontrollen i handen.

Slutet för Runic Games

Runic Games är troligtvis ett namn som många inte känner igen vid en första anblick, och de som gör det har troligtvis inte tänkt på studion på ganska många år. För åtta år sedan, i november 2009, var dock deras debuttitel ett av spelhöstens stora samtalsämnen.

Recension: Super Mario Odyssey

Var ska man börja? Kanske med att Nintendo har packat in en av årets snyggaste spel på en bärbar konsol. Kanske med att kontrollerna, som...

Nintendos comeback

Wii U-eran bjöd på många år av uppförsbacke för Nintendo, och vi som vill se Nintendo bygga bra spelkonsoler och släppa fantastiska spel led med dem. Men nu är lidandet över.

Recension: Middle-Earth: Shadow of War

Som ett exempel på hur olika spelsystem kan flätas samman i en öppen spelvärld är Middle-Earth: Shadow of War något av ett mästerverk. Det bygger...

Recension: Stardew Valley

Vi försöker hålla oss till en paragraf per recension på Spelbloggen. För det här spelet hade det nog räckt med fyra ord: ”Stardew Valley –...

En uppföljares existensberättigande

Middle-Earth: Shadow of Mordor, släppt hösten 2014, hade en totalt ointressant handling, en protagonist plockad från en Dressman-reklam, och en spelvärld som inte tycktes hämta någon inspiration alls från böckerna (eller kanske snarare filmerna) som spelet var baserat på. Anledningen till att jag trots det ägnade dussintals timmar åt att navigera de spelmiljöerna, och såg den ointressanta handlingen till slutet, beror på ett enda spelsystem: nemesis-systemet.