Sommarrensning i att spela-listan

Publicerad:
Uppdaterad:

Skrivet av Anders Norén

Verifierat av: Max L

Vi är nästan halvvägs in i juli månad, och det verkar som att det här är månaden då spelutgivarna bestämde sig för att göra ett uppehåll i lanseringskalendern. Bortsett från Final Fantasy 12: The Zodiac Age, Splatoon 2 och Dragon Quest 11 är det mest mindre, nedladdningsbara spel som släpps. Juli råkar också vara den månad då jag har mina semesterveckor den här sommaren. Många lediga dagar och få nysläppta spel är som upplagt för att rensa upp lite i att spela-listan.

Så vad har jag på mitt bord under ledigheten? Det är ett både djupt och ganska brett utbud av titlar, så jag underlättar lite för mig själv och punktar upp dem:

Call of Duty: Infinite Warfare

Den senaste upplagan av spelbranschens svar på Transformers-filmserien blev av allt att döma ingen succé, vilket betydde att jag kunde plocka upp det ganska billigt på Microsofts 4 juli-rea. Jag förstår varför spelet inte fick samma genomslag som föregångarna. Det är tydligt att Activision har gått all out i produktionen av deras framtidsvision, men jämfört med de tidigare spelen i serien känns det ganska… själlöst. Bristen på en förankring i verkliga miljöer och konflikter gjorde att jag snabbt tröttnade på att springa runt på rymdstationer med låg gravitation och skjuta robotar. Jag kommer nog att återvända till kampanjen förr eller senare, men just nu ligger Infinite Warfare långt ner på min lista.

Call of Duty 4: Modern Warfare Remastered

I versionen som jag köpte ingår även Remastered-versionen av spelet som i princip utgjorde mallen för den moderna förstapersonsskjutaren: Call of Duty 4: Modern Warfare. Den uppdaterade grafiken imponerar, men inte lika mycket som spelmekaniken – som varken behövde eller har fått några uppdateringar. Call of Duty 4 känns lika bra nu som för nio år sedan. Multiplayern har däremot fått upsell-behandlingen med hattar och loot crates från de senare spelen i serien, vilket nästan lyckas förstöra nöjet i att återvända till banorna från originalet. Men bara nästan.

Hitman

2016-versionen av IO Interactives lönnmordssimulatorserie har haft en plats högt upp på min att spela-lista ända sedan jag började titta på Giant Bombs videoinspelningar från spelet. Det var också det första spelet jag tog itu med när semestern började. Med den senaste versionen, som kort och gott heter Hitman, tog IO Interactive det som gjorde spelserien intressant till att börja med – öppna scenarion med en uppsjö av potentiella tillvägagångsätt – och gjorde det större, mer putsat och mer fånigt än någonsin tidigare. Framtiden för både studion och spelserien såg osäker ut ett tag, men det tycks ha ordnat sig till slut. Jag hoppas innerligt att det betyder att vi får fler säsonger med Hitman-uppdrag.

Metro 2033 + 2034

Jag har haft för avsikt att spela igenom 4A Games Metro-serie i flera år nu, och när den grafiskt upphottade Redux-samlingen slumpades bort på Xbox Live bestämde jag för att stunden var kommen. Jag startade Metro 2033, spelade igenom det första kapitlet… och började sedan spela något annat. Om jag inte tar nya tag senare under semestern börjar det kanske bli dags för mig att flytta Metro-serien från att spela-listan till spelade inte-listan.

The Division

Nej, jag vet inte riktigt heller varför. The Division gjorde inget djupare intryck på mig när det släpptes, men jag har hört det påstås att spelet har haft lite av en Destiny-kurva sedan dess: smarta uppdateringar, bra nedladdningsbara tillägg. Jag bestämde mig för att ge det en chans till. Som det ser ut nu är jag dock inte helt säker på att jag kommer att orka spela det tillräckligt länge för att nå den punkt där det nya innehållet från tilläggen blir tillgängligt. Infinite Warfare må sakna själ och personlighet, men det känns som Katamari Damacy i jämförelse med The Division.

The Division är inte det enda gamla spelet som har återfått min uppmärksamhet den här sommaren. Jag och flickvännen hade besök av några vänner häromveckan. Under besöket började vi prata om hur vi förra sommaren ägnade mycket tid åt att spela Pokémon Go, men att ingen av oss spelade det längre. Någon nämnde att det hade hänt ganska mycket i spelet sedan dess: räder med chans att fånga ovanliga Pokémon, nytt upplägg på gymmen och, förstås, 100 nya Pokémon från spelseriens Johto-region (som urspungligen introducerades i Pokémon Gold och Silver). Jag startade igång Pokémon Go-appen igen, för första gången på ett halvår, för att testköra några av nyheterna.

Både jag och Johanna har sedan dess trillat tillbaka in i Pokémon Go-hålet med huvudet först. Vi har ägnat många av semesterdagarna åt att utforska Stockholms mest Pokestop-täta områden med mobilerna anslutna till våra respektive power banks. Det hjälper mig att hålla stegräknaren över 10 000 steg per dag under semestern, vilket är en positiv bieffekt. Det resulterar också i att jag upptäcker Stockholms gator, torg och offentliga konstverk genom Pokémon Go-appen som fönster, vilket kanske är mindre bra.

Nackdelararna uppvägs dock av att jag utvecklade min Pikachu till en Raichu tidigare idag. Det kändes bra.

Betyg

Snittbetyg 0 / 5. Antal röster: 0