I fredags kom en flyttfirma förbi min lägenhet i Umeå, ställde in nästan allt jag äger i en lastbil och körde iväg. Imorgon kväll kommer de att leverera grejerna till min nya lägenhet på Södermalm i Stockholm. Under mellanperioden lever jag ur en resväska – utan mitt Xbox One, mitt PlayStation 4 och mitt Wii U, med tillhörande spel. De ligger just nu i en lastbil någonstans i Stockholmsområdet och väntar på att köras till sitt nya hem.

Mitt blogginlägg från förrförra veckan handlade om hur jag inte ser en ny dedikerad bärbar konsol i Nintendos framtid. Trots det så är det vid sådana här tillfällen som jag känner lite extra uppskattning för mitt röda Nintendo 3DS. 3DS:et fick förstås följa med i resväskan när de lite mer skrymmande konsolerna åkte iväg med flyttlasset, och under de senaste dagarna har jag rensat upp i Pokémon Sun, som jag recenserade i slutet av förra året. De extra timmarna har bara stärkt min uppfattning om att det är det bästa Pokémon-spelet på mer än tio år. Jag har också passat på att byta lite Pokémon med flickvännen, Johanna, så mina Machoke, Kadabra, Boldore och Magmar har nu utvecklats till Machamp, Alakazam, Gigalith och Magmortar. En ganska bad-ass liten samling med Pokémon, om jag får säga det själv.

Johanna passade också på att bryta förpackningen på hennes exemplar av Fable II till Xbox 360, som hon köpte på min rekommendation på en marknad för ett par år sedan. Det andra spelet i Lionhead Studios Fable-serie släpptes i oktober 2008, och jag insåg ganska snabbt att många delar av spelet inte har åldrats med värdighet. Grafiken är grynig och bildskärmsuppdateringen ligger ett par rutor under smärtgränsen, men användargränssnittet är nog det som har tagit mest stryk av tidens tand. Det har hänt mycket på den fronten under de senaste nio åren. När Johanna spelade insåg jag att jag recenserade Fable II för en sedan länge nedlagd spelsajt, Gamezine, och att originaltexten fortfarande borde finnas lagrad någonstans på hårddisken.

Efter lite detektivarbete i mappar som jag inte har rört på fem år så hittade jag Fable II.rtf. Jag avslutade recensionen med det ganska tama stycket nedan. Ha i åtanke att jag var 17 år gammal när jag skrev det.

Ännu ett ekollon har börjat slå rot. Med rätt grogrund, lagom mängd vatten och tålamod kan Fable III bli fantastiskt. Till dess får vi nöja oss med dess lillasyskon. Och det är inte så illa, det heller.

Ja, jo. Om vi bortser från de illa valda formuleringarna så kan vi ändå enas om att andemeningen var den rätta: Fable II kändes som en stabil grund för Fable III att bygga vidare på. Och sedan släpptes Fable III (i oktober 2010), och levererade bara delvis på föregångarens löften om seriens framtid. Men trots att Fable III inte levde upp till alla förväntningar så kunde nog ingen ana de motgångar som väntade både Fable-spelserien och dess utvecklare, Lionhead Studios, efter att Fable III släpptes.

Det dröjde till E3 2013 innan vi fick veta något om nästa spel i Fable-serien, och det var, kort sagt, inte vad fansen hade hoppats på. Fable Legends var ett free to play-multiplayerspel som utspelades hundratals år innan de andra spelen i serien, och det hade inte någon uppenbar koppling till händelserna eller karaktärerna i Fable-serien. Mottagandet var iskallt. Spelets lansering försenades från 2015 till 2016 innan utvecklingen lades ned helt och hållet i mars 2016. Lionhead Studios stängdes månaden därpå, och runt 100 medarbetare förlorade sina jobb.

Eurogamer dokumenterade utvecklarens uppgång och fall i artikeln Lionhead: The inside story. Reportaget avslöjade hur Microsoft (som köpte Lionhead år 2006) sa tack men nej tack till Fable IV, och istället instruerade Lionhead att bygga ett spel som utnyttjade den molnbaserade infrastruktur som var ett av Microsofts största försäljningsargument för Xbox One. “You make a service game or you get closed down,” som en av Lionhead Studios medarbetare beskrev Microsofts direktiv för studion. När Fable Legends väl lades ned hade Microsoft sänkt över 75 miljoner dollar i projektet.

Lionhead Studios webbplats dirigerar numera om besökarna till Xbox.com. Fable-serien har omgivits av tystnad sedan Fable Legends rann ut i sanden. Kanske kan Microsoft återvända till serien om några år, med en ny studio och en ny spelmotor. Kanske kan de övertala Peter Molyneux, seriens upphovsman, om att ta en paus från att utveckla free to play-spel till iOS för att sätta Fable på kartan igen. Eller så är kanske serien död för alltid. Som Humphrey Bogart sa i Casablanca: Vi kommer alltid att ha Fable II.

På onsdag anländer flyttlasset till Södermalm, vilket betyder att mina spelvanor kan återgå till det normala. Min pepp för Resident Evil 7 stärktes ytterligare av Roberts recension av spelet från förrförra veckan, så det ligger högt upp på att spela-listan när spelhörnan är återuppförd i den nya lägenheten. Precis innan jag flyttade anlände boken Blog ’em up: Bokslut, som samlar några av Blog ’em ups många texter i en fysisk volym. Jag hoppas få upp ett inlägg om Bokslut i Skrivet om spel-artikelserien inom ett par veckor.

Thords video från Nintendo Switch-eventet påminde mig om att det nu bara är en månad kvar till Nintendos nästa konsol lanseras. Förhoppningsvis kommer frågorna som kvarstår – om konsolens operativsystem, digitala butik och nya Virtual Console – att ha besvarats i tid till släppet den 3 mars. Till nästa flytt blir det kanske ett Nintendo Switch som får följa med i resväskan istället för mitt röda Nintendo 3DS.