Som ett exempel på hur olika spelsystem kan flätas samman i en öppen spelvärld är Middle-Earth: Shadow of War något av ett mästerverk. Det bygger vidare på föregångarens Assassin’s Creed-klättring, Batman-strider och outsinliga hierarki av namngivna orc-bossar (nemesis-systemet) med färgkodad utrustning, nya regioner, räder mot fästningar och nya typer av valuta, sidouppdrag och samlarföremål. Det är beroendeframkallande, men inte ens spelet självt låtsas som att handlingen uppbyggd runt spelsystemen är sevärd. När spelmekaniken så småningom blir tradig finns det inget i spelets handling, miljöer eller karaktärer som lockar mig tillbaka. Shadow of War är en spelupplevelse rik på kalorier, men fri från näring.
