Jag spenderade julen tillsammans med min familj i Åmot, en liten by ett par mil nordväst om Gävle. Tidigare år har jag packat mitt Nintendo 3DS och något nysläppt spel för att fylla stunderna av stilje mellan konversationer med familjen, besök hos släktingar och det ständiga ätandet som hör julen till. Det här året stannade 3DS:en hemma. Istället fick mitt Nintendo Switch följa med i datorväskan över julhelgen för första gången.
Nintendo Switch upptog all min speltid i slutet av oktober och början av november, när Super Mario Odyssey precis hade släppts. Efter Super Mario Odyssey fick dock mitt Switch vila ett tag. Nya spel till Xbox One, som Assassin’s Creed: Origins och Wolfenstein II: The New Colossus, upptog merparten av min speltid under resten av året. Jag hade då också precis fått mitt Xbox One X, och att gå från 4K på Microsofts kraftpaket till konsol till blygsamma 720p/1080p på Nintendo Switch var lite svårt att svälja. Jag var fortfarande inne i 4K-smekmånaden.
När jag satt på tåget mellan Stockholm och Gävle dagarna innan jul hade jag därför en liten backlog med Switch-spel att beta av. Under julhelgen hann jag bocka av ganska många av dem.
När Rocket League släpptes till Xbox One så var det allt jag och flickvännen spelade i nästan två veckor. Nintendo Switch-versionen av ”radiostyrda bilar möter fotboll”-spelet samlar alla nedladdningsbara tillägg som har släppts till Rocket League på andra konsoler i ett paket. Switch-versionen kan för det mesta stå rakryggad tillsammans med de andra versionerna av spelet, men det märks att Psyonix har fått spara in på det visuella för att få in spelupplevelsen på den minst kraftfulla av de tre konsolerna. Spelet ligger stadigt på 60 bilder i sekunden, men det måste ibland vrida ned upplösningen till vad som ser ut att vara 480p för att hålla den där.
Det är dock ett lågt pris att betala för att ha en av konsolgenerationens bästa bilspel i ett bärbart format.
Jag passade också på att bocka av två svenskutvecklade spel som länge har legat på att spela-listan: SteamWorld Dig 2 och SteamWorld Heist, bägge utvecklade av Image & Form Games. SteamWorld Dig 2 bygger vidare på mineralgrävandet som introducerades i SteamWorld Dig till 3DS år 2013. Det är dock inte bara en genomgående finputsning av den spelmekanik som var så beroendeframkallande för fem år sedan – även om det är det också – utan det lyckas också berätta en engagerande berättelse med starka karaktärer. Med bara några dagar kvar av 2017 hoppade SteamWorld Dig 2 upp på min best of-lista för året.
SteamWorld Heist utspelas i samma universum som de andra SteamWorld-spelen, men spelmekaniken är helt annorlunda. SteamWorld Heist är ett turbaserat strategispel som handlar om rymdkaptenen Piper Faradaw, som hamnar i konflikt med rymdpirater. Man förflyttar sig på de rymdskepp som utgör spelets banor genom att markera den ruta som karaktärerna ska gå till, och varje karaktär kan sedan göra en attack eller specialförmåga innan deras tur är över.
Till skillnad från andra spel i genren är det dock inte ett tärningskast som avgör huruvida Piper och hennes besättning träffar motståndarna, utan hur bra du siktar. Ta sikte på närmaste motståndare och avfyra, eller ta sikte på väggen bakom honom och se projektilen studsa mot väggen och in i motståndarens rygg. Utbudet av olika vapen, karaktärer, färdigheter och fiender gör SteamWorld Heist till en mer varierad upplevelse än det kan tyckas vara vid en första anblick, och jag ser fram emot att fortsätta spela det i början av 2018.
Få ord gör mig intresserad av ett spel snabbare än ”det hämtar inspiration från The Legend of Zelda: A Link to The Past”. I Blossom Tales: The Sleeping Kings fall är ”inspirerad” en underdrift. Blossom Tales plockar upplägget från A Link to the Past nästan rakt av, och det hymlar inte med det – dialogen i spelets öppning refererar den grönklädda Link och Hyrule mer eller mindre direkt.
Det är en hög ribba för ett spel att lägga för sig självt, och Blossom Tales är inte i närheten av att ta sig över den. Alla beståndsdelarna finns här: en öppen värld som innehåller ett visst antal grottor som alla har en bosstrid i slutet, hälsa som mäts i hjärtan och som utökas om man hittar fyra hjärtdelar, föremål som bomber och pilbågar som man hittar i kistor och kan använda för att komma åt nya områden, och så vidare.
Det som saknas är den Nintendo-nivå av polish som vi är vana vid i Zelda-spelen. Både grottorna och pusslen som gömmer sig inuti i dem känns oinspirerade. Fiender dyker upp i så strida strömmar att det är mer frusterande än roligt att slåss mot dem. Grafiken, musiken och berättelsen som ramar in hela upplevelsen lyfter Blossom Tales ett par snäpp, men det räcker dock bara så långt. Blossom Tales är troligtvis den bästa klonen av 2D-Zelda-spelen jag har spelat. Det känns dock som att spelet lider av en uncanny valley-liknande effekt: ju mer snarlikt förlagan, desto mer påtagligt blir det hur mycket sämre det är.
För ett par månader sedan skrev jag ett blogginlägg om de spel som är på gång till Switch eShop. Majoriteten av de spel som jag skrev om då har nu släppts på plattformen, och jag skulle aldrig kunna skriva ett likadant blogginlägg idag. Listan över de spel som är på väg till Switch eShop har blivit alldeles för lång för att få plats i ett blogginlägg.
Under samma tidsperiod har försäljningen av Nintendo Switch-konsoler också dragit iväg. Konsolen har inte bara slagit PlayStation 2:s japanska rekord för flest sålda enheter under en konsols första år på marknaden – den har också under loppet av nio månader sålts i fler exemplar i landet än vad Wii U såldes i på fyra år. I USA är Nintendo Switch nu den snabbast säljande spelkonsolen genom alla tider, med 4.8 miljoner exemplar. Efterfrågan på Switch-enheter har varit skyhög sedan konsolen först lanserades, och den ökade ytterligare när Super Mario Odyssey släpptes i oktober. Nintendos problem i början av konsolens livstid var att de inte kunde tillverka tillräckligt många för att hålla butikshyllorna fyllda. Att döma av försäljningsiffrorna – och frånvaron av nyhetsartiklar om slutsålda konsoler – löste de det problemet lagom till julhandeln.
De som fick eller köpte ett Nintendo Switch under julhelgerna (min lillasyster var en av dem, tillsammans med åtminstone fem andra kunder inne på Media Markt) kommer förhoppningsvis att få fler spel att se fram emot ganska snart. Ett läckt Electronic Arts-dokument, publicerat på imgur, nämnde att ett Nintendo Direct kommer att hållas under januari, och flera platshållare-produktsidor för Switch-titlar publicerades nyligen på Amazon med bildtexten ”Just announced at the Nintendo Switch Event”. Produktsidorna togs bort kort därefter.
Datumet som har studsat runt i spekulationerna kring eventet är den 11 januari – nu på torsdag. Oavsett om det datumet stämmer eller inte så verkar det som att vi snart kommer att få veta vad Nintendo kommer att bjuda på under nästa år. Mellan The Legend of Zelda: Breath of the Wild, Mario Kart 8: Deluxe Edition, Splatoon 2 och Super Mario Odyssey så kommer 2017 att bli svårt att toppa. Jag ser fram emot att se Nintendo försöka.