Det är alldeles för lätt att spendera pengar på Kickstarter. Denna unika slutsats kom jag fram till efter att ha tittat på hyllorna i mitt spelrum. Jag måste nämligen packa ihop dem (har sålt huset), och de är väldigt proppfulla med framför allt brädspel som säkert är hur roliga som helst, men inte ens öppnade. Och då räknar jag inte ens flyttlådorna med spel som inte packades upp…

Men det är ju så svårt att låta bli! Fear of missing out är en bra köpmotor, och drömmen om det perfekta brädspelet lever ju också, på sitt sätt. Nu är det dock stopp! Jag har inte plats, eller tid, för alla dessa spel. Sälj av, eller börja spela dem – inte behålla för behållandets skull. Samla absolut inte på något!

Fast samtidigt. Sword & Sorcery ser ju fortfarande riktigt kul ut, och det finns en expansion på Kickstarter i detta nu.

Nej! Stopp!

Äh, vafan.

Visst ser The Waylanders RPG bra ut?

Kanske lite för modernt. Låt oss bli 16-bitarsnostalgiska med Hazelnut Bastille istället. Väldigt Zelda, väldigt mycket något man skulle kunna kasta några dollar på. Det är ju bara några dollar, liksom!

Eller varför inte investera i ett maffigt strategispel? Ja, om du har stort köksbord nog – hade passat perfekt i mitt hus. Fast det hade det ju inte, Monumental hade samlat damm bredvid Conan-boxarna. Får dåligt samvete bara jag tänker på det. Så mycket pengar i papplådor…

Apropå brädspel så är Dungeon Universalis ett sådant som jag i vanliga fall bara betalar för. Förhoppningen av att få ett Hero Quest 2.0, eller en bra uppföljare till fantastiska Warhammer Quest (brädspelet, inte de digitala varianterna, som förvisso är bra på sina vis), väger tyngre än alla besvikelser och ospelade spel jag sprungit på genom åren. Hej Descent, liksom.

Monster Sanctuary vill jag bara länka till för att det känns roligt med en monstertämjar-metroidvania. Pay up!

Kickstarterstopp är en tuff livsstil. Jag vet inte om jag kommer klara det, men jag ska verkligen försöka. Kanske behövs det en supportgrupp för det här beroendet?