PlayStation 4, eller PS4 Pro för att vara mer exakt, är numera min primära stationära konsol. Det säger egentligen inte särskilt mycket eftersom det också är den enda, men så är det. Xboxen (One) är sedan länge nedpackad och undanskuffad då PC:n gjort den helt överflödig, vilket gör att Pron ensam härskar över tv-bänkens nedersta plan.

Hade det inte varit för ett särskilt spel (se min signatur) så hade det nog varit helt tomt där. Men jag våndas inte i alla fall, för det har trots allt blivit en del spelande på maskinen sedan inköpet för ett knappt år sedan och några riktigt hyggliga titlar har jag fått uppleva.

Dock inte helt problemfritt.

Jag har alltid favoriserat Sony och deras PlayStation-serie sedan PlayStation 1 tog marknaden med storm och formade mina övre tonår. Och även om Xbox 360 tog över min speltid mer och mer under dess tredje generation, så fanns hjärtat alltid hos Sony. Fram tills senare tid. PlayStation 4 fick kämpa länge för att över huvud taget locka mig med något intressant. Xbox One var det givna köpet, och ändra fram till släppet av just The Last Guardian så hade jag inga tankar på att införskaffa Sonys senaste. Men så blev det alltså, och en Pro kändes som det självklara valet.

Men nej, jag är långt ifrån nöjd.

Hårdvaran håller helt enkelt inte måttet, och då pratar jag mest om det utvändiga. Det synliga, känn- och hörbara.

För det första: Den är ful. Inte vedervärdig på något sätt, men hamburgerdesignen känns fantasilös, torr och bara trist. Jag trodde faktiskt att det var ett skämt först, eller åtminstone en prototyp, när de avtäckte Pron första gången. Här hade man väntat sig något alldeles extra, och så hade de bara slängt på en macka till. Ugh!

För det andra: Den låter helt vansinnigt mycket. Visst ska det sägas att den ofta är tyst, eller fläktar lite lagom. Men det beror helt på spelen. Somliga titlar hanterar den väl, medan andra får den att överrösta en dammsugare. Jetplan är en gångbar term vi alla hört förut, men den är lika sann här som där, då som nu. Vare sig det beror på den inbakade strömadaptern eller ej så är det något Sony borde lösa i framtida revisioner eller till PlayStation 5. Det är inte acceptabelt någonstans med så hög ljudvolym på en konsol. Och nej, kom inte med något ”ja men använd hörlurar då”, för det är att skjuta så långt över mål att måsarna får se upp. Eller ner.

För det tredje: Dualshock 4 är mindre tragedi. Den är överlag obekväm, med kanter under axelknapparna som skär in i mina fingrar, och ett par spakar som kan få mina tummar att gråta. Oskön och oprecis, och det gnager mig varje gång jag sätter mig ned för att spela något. Så mycket att jag inte längre står ut och överväger en trådad Nacon istället. Kosta vad det kosta vill, men Dualshock 4 har ingen plats i mina händer längre. Och att jag är villig att offra trådlösheten för detta säger inte lite om hur illa kontrollen rimmar med mina labbar. Vem på Sony tyckte dessutom att det var en bra idé med en ”light bar” fram till, som ständigt speglar sig i tv:n?

I slutändan är det ändå spelen som talar, och jag fortsätter att spela på min PS4:a. Men dessa ständiga irritationsmoment (konsoldesignen undantagen) förtar en stor del av spelglädjen för mig, och jag tycker inte att det ska behöva vara så. Särskilt inte på en konsol för över 4 000 kr.

Tänk om vi hade fått The Last Guardian till PC också…