Jag nämnde för inte så länge sedan, här på Spelbloggen, att jag var på väg in i 3DS-träsket igen. Jag gav upp på den första, bedrövliga utgåvan av enheten. Den var lika ful som obekväm, och spelen föll mig inte riktigt i smaken. Vid ett bra mycket senare tillfälle införskaffades en New 3DS XL, men inte heller den lyckades övertala mig att stanna kvar. Den kändes fel. På något sätt. Lite för stor nästan, lite för dålig byggkvalitet och alldeles för kass skärm. Ni som läste förra posten vet.

Den New 3DS som jag sitter med numera finner jag däremot fortfarande hyggligt bra. Den mindre skärmen passar upplösningen mycket bättre. Den är stabil, grym byggkvalitet och så vidare, etcetera, med mera. Men även om den fortfarande är undermålig rent ergonomiskt sett, så är det långt ifrån mitt största problem med formatet.

Helt plötsligt har jag lite för mycket att spela. Igen. I och med köpet gick min backlog från att vara massiv till att vara massiv + lite till. Jag har upptäckt fler och fler titlar som jag verkligen vill spela. För att de verkar genuint underhållande. Och det kostar inte bara häftiga summor pengar, utan även drivor med tid. Så vad gör man?

Skaffar för många på en och samma gång, så klart.

Just nu växelspelar jag Metroid: Samus Returns, Mario & Luigi: Dream Team, Yoshi’s New Island samt Hey! Pikmin. Bra spel, helt klart, men allra roligast har jag med Dream Team och Hey! Pikmin som väller över av charm och lättsam underhållning.

Utöver dessa finns intresse för minst fyra, fem ytterligare titlar som ligger i pipen, däribland några kommande Selects som inte tär alltför mycket på plånboken. Och mitt uppe i detta funderar jag på när det egentligen passar att köpa en Switch. Men där är jag tack och lov inte än, och det är en helt annan historia.

Jag sade även tidigare att jag skulle gå 100% digitalt med min nya 3DS, och än så länge håller jag mig till det. Alla spel jag nämnt ovan är inhandlade på eShop, och sedan instuvade på mitt 32 GB stora SD-kort. Bekvämt som attan, och jag saknar inte sjabblet med kassetter över huvud taget, vilket också var en bidragande faktor till att mitt tidigare 3DS-spelande aldrig slog igenom. Inte konstigt då att det var Vita och mobil som fick all min handhållna kärlek.

Framtiden ser tuff ut, för jag vet inte riktigt hur jag ska få det att gå ihop rent ekonomiskt. Särskilt inte då jag blandar spelandet med min andra stora hobby, radiostyrda bilar. Och alla ni andra som också håller på med sådant lite mer seriöst vet vilket svart pengaslukande hål det kan vara.

Varför kan jag aldrig vara nöjd?