Jag minns min Xbox 360 med både värme och glädje för alla de fantastiska spel som den erbjöd mig, men den gav mig även något mer. Under mina barndomsår hade jag varit en fanatisk TV-spelare, men under tonåren hade det digitala spelandet fått stå tillbaka för det analoga. Vägen tillbaka kom tack vare att min bror introducerade mig till Mass Effect, men det är inte det som denna krönika handlar om. Det handlar om hur jag verkligen föll för Xbox 360 för någonting så udda som dess gränssnitt.
Xbox 360 hade någonting spännande som då var helt nytt för mig. Det fanns möjlighet att skapa en specifik gamertag, samla achievements och göra en avatar som liknade en själv. Vid den här tiden hade jag varit en envis Nintendo-fanboy och inte sett något liknande. Då min bror lånade ut sin lägenhet till mig när han reste bort så passade jag på att spela kopiösa mängder TV-spel. Jag hade ingen egen gamertag då, men såg achievements ploppa upp allt eftersom jag spelade. Någonting väcktes i mig och det var också vad som fick mig att skaffa en egen konsol.
Jag skapade min egen gamertag, NateTraveller, och det blev starten på en lång kärleksaffär med min Xbox 360. Microsoft blev mina husgudar och dammet samlades över mina Nintendo-konsoler. Jag blev en achievement-knarkare och såg framför mig en evig kärleksaffär med min Xbox 360. Ingenting skulle rubba min förälskelse! När jag skaffade en Xbox One svor jag att inte överge min gamla kärlek. Under den första tiden fortsatte jag spela på min Xbox 360, men snart började även den att samla damm. Den kändes helt enkelt inte lika spännande att starta.
Nu var det länge sedan jag startade min Xbox 360, men eftersom jag jagar achievements kände jag mig tvungen nu när jag är fortfarande är inne i Forza Horizon-beroendet. I spelet finns det nämligen en achievement som kräver att du har en sparfil från ett tidigare Forza-spel. Jag lånade ett Forza Motorsport 3 från min bror och startade upp det. Mitt hjärta började bulta lite snabbare. Jag skulle ju få möta min gamla kärlek igen!
Det blev inget kärleksfullt återseende. Direkt påmindes jag om hur användargränssnittet med åren blivit allt mer tungrott och att laddningstiderna var oerhört sega. De rosaskimrande nostalgiglasögonen jag hade på mig åkte av direkt. Allt var inte bättre förr, men jag kan trots det uppskatta upplevelsen som den gav mig då. Den öppnade upp mitt spelintresse igen och formade mig även som spelare, och för det kommer jag alltid att hålla Xbox 360 högt. Men att spela på? Nej tack, jag håller mig nog helst till bakåtkompatibla titlar om det är möjligt.
R.I.P. Xbox 360. Tack för alla minnen!
