Någonstans slutade Assassin’s Creed-serien att handla om smygande. Kontringssystemet som introducerades i Assassin’s Creed: Brotherhood gjorde det möjligt att ta sig ut ur varje konfrontation med livet i behåll, oavsett om den var med två vakter eller med tjugo, och plötsligt spelade det inte så stor roll om vakterna ringde i larmklockan längre. Om du, som jag, åtminstone delvis har beklagat den utvecklingen så bör du kasta ett öga på nysläppta Assassin’s Creed Chronicles: India.

ACC: India handlar om Arbaaz Mir, en ung lönnmördare som söker efter en diamant som har lämnats kvar på jorden av den förhistoriska civilisationen Isu. Samtidigt står Indien på gränsen till krig mellan sikherna och det Ostindiska kompaniet, som i själva verket agerar på (gissa!) tempelherrariddarnas påbud (rätt). Jag har spelat varje större Assassin’s Creed-spel som har släppts sedan jag först stiftade bekantskap med Altaïr hösten 2007, men spelens övergripande mytologi har aldrig intresserat mig särskilt mycket. Seriens hook har alltid varit gameplay. I det skiljer sig inte ACC: India från storasyskonen.

Själva gameplayet skiljer sig dock markant. Chronicles-spinoffserien kan enklast beskrivas som en 2.5D-mashup mellan de klassiska Prince of Persia-spelen och Assassin’s Creed, men med en mycket större tonvikt lagd vid smygande. Så snart du behärskar kontringar i storasyskonen kan du stabba dig igenom en hel garrison med vakter med ena armen bakbunden. I Chronicles innebär en direkt konfrontation med mer än en vakt åt gången en nästan säker död.

För att ta sig igenom banorna med livet i behåll måste man förflytta sig med omsorg, använda omgivningen till sin fördel och gömma undan liken som man lämnar efter sig. Efter upprepade misslyckanden vid samma checkpoint är det lätt att bli frustrerad och försöka ta genvägar, men det kommer man inte långt med i Chronicles. Det är oförlåtande och krävande på ett sätt som väldigt få spel är idag.

Lyckligtvis är Assassin’s Creed Chronicles: India också sjukt tillfredsställande. Jag gillar de stora spelen i Assassin’s Creed-serien starkt, men inget av dem har fått mig att känna mig lika osynlig och livsfarlig som ACC: India. Handlingen lämnar en del övrigt att önska, men smygandet och stabbandet håller högsta klass. Väl värt 90 kronor.