När jag tänker tillbaka på 2016 så är det inte spel som poppar upp i huvudet. Det var ett riktigt jävla skitår, för världen, för kulturen, och på många sätt och vis för mig personligen. Spelen har inte varit någon självklar verklighetsflykt, vilket inte heller speglar spelåret 2016 nämnvärt väl. Men i verkligheten handlar inte spelande om objektiva betraktelser av vad som är bra eller dåligt, vad som underhåller och vad som inte gör det. Nej, det handlar betydligt mer om vad som faktiskt greppade tag i dig i speltillfället och det kan vara allt från en enkel patiensapp, Pokémon Go, Nathan Drakes sista (?) äventyr, eller vad som helst däremellan.

På många sätt och vis bryr jag mig inte. 2016 lämnade mig med den smaken i munnen, det mesta känns irrelevant. Det gjorde den här listan ganska svårskriven, mest för att svaren satt långt inne, men ändå.

Årets spel

Elder Scrolls Online släpptes inte i år men det gjorde bland annat expansionerna Thieves Guild, Dark Brotherhood samt Shadows of the Hist, och det tycker jag gör att spelet är motiverat på en årslista. Detsamma gäller andra MMO:er med, som World of Warcraft, vilket på intet vis platsar på min lista.

Elder Scrolls Online fortsätter ge mig gränslöst Elder Scrolls-nöje i lättviktigt format. Det är som om Skyrim och Oblivion fick en unge, eller tusentals ungar rättare sagt, för vi får alla träffa någon form av variant om vi vill. DLC:t håller hög nivå, spelet är omfattande som det är i grundutförande, och One Tamriel-uppdateringen öppnade upp det ytterligare för nytillkomna. Elder Scrolls Online är tveklöst det spel jag haft roligast med i år, kanske det jag spelat mest (min version är inte på Steam, jag var med från betan, så jag har ingen speldata), något som jag trodde specialversionen av Skyrim skulle hota, men icke. Det är bra själv men fenomenalt med vänner. Jag föredrar Elder Scrolls Online med handkontroll, vilket fungerar lika bra på Windows eller Mac som på PlayStation 4 eller Xbox One, men det är en smaksak. Det här är inte en del i Elder Scrolls-serien, det är för lättviktigt för det, men andan är där, upprepningsbar, till synes utan slut, och det är på många sätt anledningen till att jag älskar spelserien. Så på så vis är det här ett enkelt val, för mig som årets spel 2016, och för alla som gillar Elder Scrolls.

Årets besvikelse

Jag vill egentligen säga att avsaknaden av Mass Effect: Andromeda är 2016 års besvikelse men det är inte riktigt rättvist. Trots allt förväntar jag mig en fantastisk upplevelse och att begära ett påskyndat spel för att tajma en alltmer irrelevant julhandel rimmar illa med det synsättet.

Nej, Sony får stå för årets besvikelse. De hade ett bra år, inte mycket gick fel, förutom moddarna. Jag har skrivit om det tidigare, det är delvis löst för Bethesdas spel, men med begränsningen att enbart redan befintliga resurser får användas. Moddar, som ska förändra ditt spel, får bara använda vad som redan finns där. Löjligt i en PC-spelares ögon. Jag hoppas Sony får ordning på torpet, för det här är inte bara larvigt, det är en ”köp en Xbox istället”-besvikelse.

Årets soundtrack

Reigns i sin mobila tappning – spelet finns även till plattor samt dator

Pampiga toner och välkända bard-trudelutter i Elder Scrolls Online till trots, nej, jag vill säga Reigns.

Ja, Reigns.

Vadå? Ah, du tänker på avsaknaden av musik. Det stämmer, det är måhända lite kontroversiellt, men Reigns gör något fantastiskt med sin ljudbild. Sådant måste också lyftas fram, trots att det saknar stråkar och episka ljudmattor, trots att det inte knyts in i scenen som får dig att bryta ihop.

Spela Reigns. Gör det nu.

Årets överraskning

Nintendo Switch. Trots alla rykten, Nintendo Switch. Med lite tur blir det 2017:s största comeback, för Nintendo då. Jag är förvisso tveksam men också synnerligen pepp.

Årets minikonsolsläpp

Nintendos NES Mini Collection Special Edition Version 8-bit Power… Äh, jag kommer ärligt talat aldrig ihåg vad Nintendo Classic Mini: Nintendo Entertainment System (pust!) faktiskt heter, det är en konstant googling bort. På så vis är det här även Årets sämsta konsolnamn, men det spelar ingen roll, för Classic Mini NES är en helt fantastiskt retropryl i perfekt form. Eller ja, nästan, men mer om det i en post inom kort. Så länge kan vi väl säga så här: Nintendo vet hur varumärken och minnen ska förvaltas, från den här krympta NES:en med sina 30 inbyggda spel, till Super Mario Run.

Jag hoppas jag får dela ut motsvarande pris för en SNES Mini Collection Special Edition Version 16-bit Power nästa år. Eller vad den nu kan tänkas heta…