Jag var lite kluven inför Star Wars: Battlefront. Å ena sidan var de tidigare spelen i serien inga jag brytt mig om, vilket också föranledde en ytterst sval hype inför det senaste, men å andra sidan kunde jag inte låta bli att testa. Detta skulle ju trots allt vara makalöst vackert, storslaget och Star Warsigt.

2-3 rundor med AT-AT Walker Assault senare och jag var frälst. Det krävdes inte mer. Jag var, och är, övertygad. Med nya Battlefront har Dice och EA något väldigt stort på gång, något som inte minst avspeglas i antalet betatestare. Hela nio miljoner användare kopplade upp sig och “blastade” varandra under den alltför korta perioden då vi tilläts testa ett fåtal av spelets olika lägen.

Nio miljoner! I beta! Det är ofantligt många sönderbrända rebeller, fallna AT-AT:s och imploderande granater.

Jag måste erkänna att min allra första runda, vilket blev Walker Assault, gjorde mig lite tveksam. Undermåliga förklaringar och ett makalöst stort, ofokuserat slagfält mötte mig i dörren, och jag sprang mest runt som en yr höna till en början. Men det tog sig, och nästan omgående fick jag grepp som såväl mekanik som uppdragsdesign. Efter det var det bara att utforska, kötta på och njuta.

Om vi ska fokusera på Walker Assault så gäller det att som rebeller på planeten, you guessed it, Hoth, försökta hindra imperiets enorma fyrgångare, AT-AT:s, att nå sitt mål: sköldgeneratorn. Dessa vräkiga metallmonster är ackompanjerade av en aldrig sinande ström av vinteranpassade snowtroopers. Anfall, försvara. I grunden är det inte svårare än så, men det gäller här att nyttja slagfältet till max, och försöka hitta och ta till vara på de fördelar terrängen kan ge, i kombination med upplockningsbara bonusar.

Det är just dessa bonusar som skänker spelet ytterligare en dimension jämfört med mycket annat på marknaden idag. Vanligtvis handlar det om enklare grejer som granater, sköldar och andra hjälpmedel, men i lite mer ovanliga fall springer man även på fordonsbonusar, som omgående placererar spelaren i land- eller flygfarkost av olika typ, beroende på vilken sida man spelar som. Meningen är ju att man med dessa ska ta kommandot över exempelvis luften, om man plockat upp en Tie Fighter, men medan det var en utmaning i sig att utöva flygande strider så hade jag alltid som allra roligast när jag dödsstörtade mot några intet ont anade motståndare på marken i bästa kamikazestil. Onödigt? Absolut! Skitkul? Fullständigt!

Till sist kan jag även nämna, vad gäller bonusarna, att man i ytterst sällsynta fall lyckas springa på hjältarna som tillhör respektive sida. Då får man kontrollen över Darth Vader eller Luke Skywalker som stormar in på kartan med sina superkrafter. Dundertåliga, skitstarka och rent allmänt jäkligt övermäktiga. Att bränna runt som Vader och force choka rebeller åt höger och vänster för att sedan slänga iväg ljussablen i trynet på dem är en känsla jag gärna upplever gång efter annan.

Star Wars: Battlefront är töntigt snyggt. Allra snyggast är det på PC med ett rejält grafikkort under huven. Men medan jag fick ett fantastiskt flyt i 1080p med mitt GTX 970 så måste jag säga att skillnaden mot Xbox One, som kör spelet i 720p, inte var så jäkla stor ändå. Det jag märkte mest var väl att Xboxen inte alltid mäktade med en stabil bilduppdatering, men dipparna var inte tillräckligt många eller långa för att verka störande. Och faktum är att jag spelade en överväldigande majoritet av alla matcher på just Xbox, mycket på grund av handkontroll. Sämre sikte, givetvis, men det kändes mer avslappnat på något vis. Dessutom var spelarens boosters alltid inom räckhåll tack vare axelknapparna. På PC var det värre då dessa aktiverades genom knapparna 1, 2 och 3. Något som var långt ifrån optimalt när man redan har vänsternäven på WASD.

Boosters ja. De kallas cards i spelet och består av ett par hjälpmedel som spelaren kan låsa upp och utrusta sin karaktär med. I betan bestod dessa bland annat av handgranater, krypskyttegevär samt efterlängtade och omåttligt populära jetpacks. De kan användas när som helst under spelets gång, men behöver efter varje användande laddas om, vilket gör att de inte kan missbrukas.

Jag hade, kort sagt, sanslöst kul med Battlefront-betan, och jag blir inte ens avskräckt när jag ser att spelet inklusive säsongspass kostar en bra bit över 1 000 kr. Det känns, i nuläget, helt enklet värt det. Frågan är bara nu om jag kommer att införskaffa spelet till både Xbox One och PC.

I november får du chansen att spela Star Wars: Battlefront på riktigt, om du missade betan. Hann du testa? Vad tyckte du?

Tips: Kotaku har samlat fler roliga klipp från betan, som ni finner här.