Det var så lätt förr. Nintendo släppte en konsol, Sega släppte en, och sedan var det ny generation och vi gjorde samma grej igen. Nintendofans dissade Segafans, tidningar som Nintendo-Magasinet och Sega Force var en grej, det var lätt att vara konsolägare. De skrek och skrek från sin plattform, om hur de hade valt rätt och allt det där.

Sedan kom Sony med sin PlayStation och allt gick sönder litegrann. Microsoft kraschade festen med sin Xbox. PC-spelande blev ett alternativ för många. Och det handhållna konsolkriget rullade på parallellt.

Smartphones och plattor, allt är en dator och vi köper lådor med retrospel till våra dumburkar med 4K-upplösning.

Jag saknar inte det begränsade utbudet men enkelheten, den var – är, tror jag – önskvärd. Kanske är det därför mobilspel lockar så mycket för många, kanske är det inte bara att de är billiga och nära till hands, kanske kommer det av att de av design är simplare kreationer? Kanske är det inte alls så.

Xbox One X är runt hörnet. Nintendo Switch är troligen ett halvår från att knäcka Wii U:s försäljningssiffror. Sony kör en Pro-PlayStation. Steam-maskiner och laptops med stationär-klassade grafikkort, vad är det som händer? Min telefon är ett monster. Det finns mer än någonsin, allt är bättre än någonsin, överlag. Att jämföra vad vi hade med vad vi har idag, det är som musik innan elgitarren och synthen – inget fel i det men jävlar vad mycket större världen blev.

Super NES eller Mega Drive? Det var fan lättare förr.