Quantum Break är en efterlängtad titel. Den finländska studion Remedy Entertainment har tidigare stått bakom succéerna bakom Max Payne-spelen (fram till att Rockstar förstörde spelserien) och Alan Wake. När de utannonserade Quantum Break blev jag dock lite besviken eftersom jag tillhörde de som ville se ett nytt spel om Alan Wake. Dock vann de snabbt över mig då de började prata om spelet, främst på grund av två skäl.

Det första skälet var att spelet skulle involvera tidsresor. Ämnet är något som jag finner oerhört fascinerande, och när det dessutom kommer från skaparna som revolutionerade spelvärden med bullet time så fångar det mitt intresse. Det andra skälet var då Remedy berättade att det rörde sig om en större upplevelse än ett spel. Det skulle nämligen inkludera en teveserie som skulle påverka spelet och vice versa. När narrativet sträcker sig över olika medium blir jag intresserad eftersom det är ett oerhört intressant sätt att tackla berättande på. De flesta försöken hittills har dock inte varit särskilt bra (jag kollar på dig Defiance), men jag höll tummarna för att Remedy skulle leverera. Och som de levererade!

Quantum Break är en både storslagen och spännande upplevelse. Spelet inleds med att du tar kontroll över Jack Joyce (Shawn Ashmore) som återvänder till sin hemstad, efter att hans bästa vän Paul Serene (Aidan Gillien) bett om hans hjälp. Paul har, med hjälp av Jacks bror, drivit ett forskningsprojekt som nu hotas av nedläggning. Paul är väldigt hemlighetsfull om vad projektet är, men det framkommer snart att det rör sig om teknologi som låter en att resa i tiden. Saker går dock väldigt fel under experimentet, och snart stormas lokalen av företaget Monarch Solutions soldater. Tack och lov får Jack vissa förmågor av experimentet som låter honom att påverka tiden.

Spelaren introduceras gradvis till krafterna. Pedagogiskt inleds varje ny kraft med en cutscene där mekaniken visas, och sedan ges spelaren möjlighet att utnyttja den. Krafterna kan vara att frysa tiden inom ett område, skapa ett skyddsfält eller snabbt förflytta sig mellan platser. Krafterna kan dessutom användas tillsammans, vilket gör att spelaren får en stor arsenal av taktiska möjligheter i striderna. Hon kan fryssa en fiende i tiden, skjuta in ett antal kulor som dödar fienden då kraften upphör, fly in skydd från annan fientlig eld, för att sedan förflytta sig till andra sidan rummet och slå ut en tredje fiende med en närstridsattack. Det här ger spelaren möjlighet att känna sig awesome då hon neutraliserar fienderna. Det blir inte för lätt, och Remedy har en god fingertoppskänsla när de ska introducera nya fiender. En del fiender längre in i spelet är skyddade från Jacks tidskrafter, medan andra kan neutralisera dem. På så sätt måste spelaren variera sig i striderna och kan inte alltid använda samma trick.

Remedy har dessutom valt att introducera en enklare rollspelsmekanik i Quantum Break. Du kan finna olika collectibles som ger dig energi som låter dig höja dina krafters effektivitet. Det är inte ett avancerat system, men det förenklar stridsmomentet. Det bidrar även till att det känns motiverat att söka efter samlarföremål i världen. Det finns även andra samlarföremål att leta efter och det går att få djupare insikt i handlingen genom att läsa mejl, lyssna på radioprogram och spana in dokument. Sedan finns det förstås andra saker som enbart är dumroligt världsbyggande (som när den korkade Bruce Livingstones intecknar sitt hus för att han är övertygad om att hans sexistiska filmmanus kommer slå stort) eller fantastiska påskägg (till Alan Wake). Det finns även Quantum Ripples som ger dig extra scener i teveserien. Allt uppmuntrar mig till att vilja leta efter samalarföremålen, eftersom de fyller en roll med sin existens.

Jag tänker undvika att gå in på handlingen då det är en av spelets främsta styrkor, men Remedy är väldigt duktiga på att plantera händelser som följs upp i ett senare skede. Det gör att du hela tiden har någonting att fundera över. Det är genomtänkt med få logiska luckor (även om den observante givetvis finner någon enstaka här eller där).

Under resans gång ställs Jack mot personer vars vilja och mål känns genomtänkta. Karaktärerna är trovärdiga och du förstår varför de gör sina handlingar, även om de är “onda”. Dynamiken mellan karaktärerna är en stor behållning, och bara det att det pågår en dold maktkamp inom Monarch Solutions adderar en extra dimension till berättandet. Under Jacks resa är det främst två personer som han allierar sig med. Den första är hans bror William “Will” Joyce (Dominic Monaghan) som är ansvarig för teknologin bakom tidsresorna. Will har dock insett att teknologin utgör en fara mot världen och gör nu sitt bästa för att stoppa den. Den andra personen är Beth Wilder (Courtney Hope) som infiltrerat Monarch Solutions för att motarbeta dem. Under spelets gång får vi mer insikt i dem och för mig blir Beth en klar favorit med en fantastiskt spännande resa.

Grafiken då? För mig är det relativt ointressant med den aspekten av ett spel, eftersom det är handlingen som lockar mig. Däremot går det inte att undkomma att Quantum Break är riktigt, riktigt snyggt. Det är till och med så att det på några enstaka tillfällen är svårt att se om det är animerat eller video. Det, om något, är ett bra betyg.

På tal om video, där spelet skulle handla om hjältarna skulle teveserien fokusera på skurkarna. Det visar sig inte helt sant. Teveserien fokuserar främst på personer inom Monarch Solutions, både de som aktivt tror på företagets agenda och de som tvivlar och vill underminera den. Varje avsnitt ger en djupare karaktärsförståelse till personer som förekommer som bifigurer i spelet. Ibland förekommer även huvudkaraktärerna från spelet, men då som bifigurer. Det blir en bra balans mellan spelet och teveserien. Varje avsnitt är runt 22 minuter långt och även om kvalitén inte mäter sig mot exempelvis HBO-serier så håller den jämn klass mot en del som sänds på vanlig teve. Det är ett okej manus med kompetenta skådespelare (och i vissa fall en del riktigt bra sådana).

Hela Quantum Break-upplevelsen består av fem akter spel och mellan dessa finns det fyra teveserieavsnitt. Det finns dock ytterligare en aspekt som Remedy kallar för junction. Det är en liten spelsession där spelaren styr spelets antagonist och väljer mellan två olika inriktningar som storyn ska ta, vilket påverkar berättelsen både i teveserien och spelet. Det är oerhört spännande att få kontroll över berättelsen på ett sådant sätt och det gör mig ännu mer investerad i Quantum Break. Mitt enda egentliga önskemål är att valen hade fått större konsekvenser än att de som nu främst förändrar nyanserna. Varje junction avrundas dessutom med att du får se vad dina vänner och community har gjort för val, ni vet sådan statistik som blev det nya heta i spel tack vare The Walking Dead.

Annars är det förhållandevis få negativa saker som jag har att säga om spelet. Det som jag främst störde mig på var då jag utforskade miljöerna och hade med mig en AI. Knappt han jag gå tre steg bort från denne innan den ville peka ut exakt var jag skulle och gav ledtrådar hur jag borde gå tillväga. Det kunde bli lite frustrerande då jag mest ville undersöka miljön. Det är bra att det finns ledtrådar, men som det var nu kom de för fort och återupprepades lite för ofta. Annars var det bara en annan sak som jag störde mig på och det var slutstriden. Den var inte helt intuitiv, utan blev bitvis riktigt frustrerande eftersom den inleds med en cutscene och är uppdelad i tre faser. När du dör gång på gång (och du kommer att göra det) så får du börja om från början, inte efter att du klarat av en fas. Det blir riktigt, riktigt frustrerande.

För att summera mina intryck så är Quantum Break inte ett spel – det är en upplevelse som ska upplevas fullt ut. Episodupplägget gör att du kan njuta av spelet och teveserien i lagom stora doser, och skapar en välfungerande pacing-mekanik som maximerar ens upplevelse. Quantum Break pressar berättartekniken inom spel framåt – och jag har svårt att se ett spel i år som kommer slå detta spel på fingrarna. Har du inte redan en Xbox One är det här spelet som får dig att köpa konsolen. Det är så bra.

Betyg: 5 av 5.